En dialektmissbrukares paradis
Vilsen Ilse är ute på nya äventyr.
Jag har aldrig varit bra på dialekter, men jag har alltid älskat dessa märkliga språkliga avvikelser.
Och någonstans i mitt inre (inte såå långt in) finns en längtan efter att kunna prata på alla dessa fascinerande och ibland skrattretande vis.
Den senaste veckan har jag sannerligen varit i ett sorts dialektalt paradis. Först på Gotland där gotländskan blandas med alla turisters främmande läten, detta satte sina spår vilket tidigare omnämts då det inte är speciellt populärt bland min omgivning. Jag fastnar i något som från början skulle vara en förstärkning av min gnällighet, men ebbar ut i något som skulle kunna vara en aning dalmål, blandat med både göteborgska och värmländska; alltså något som inte existerar i någon annan värld än min.
Och IKEA, det måste vara alla dialektmissbrukares dröm! TÄnk så många avlägsna orter som inte har ikea, och alla vill ju gå på ikea en gång imellan. Så var man än står, vilken soffa man än spanar in, vilken säng man än somnar i, hela tiden står det någon bredvid och pratar...konstigt! Vet inte om det är värmländska eller östgötska som är bäst...men det är så obotligt kul när någon öppnar munnen och det som kommer ut är så oväntat och tillvridet, och allt låter såååå korkat! Det kan vara fint, smart eller bara något helt vanligt, men likförbannat låter det urdumt och skitkul!
Till och med på mataffären kan man drabbas av detta, det händer överallt och hela tiden.
Nu lääängtar jag bara till min första lektion med Uffe, för han har en himla härlig accent...och faktiskt kan jag önska att jag också pratade sådär, det ger en personlighet som inget annat kan skapa, en slags uppsluppen och mysig känsla av något genuint. För alla andra tränar bort dumma dialekter.
SÅ jag ska nog öva mer på min dialekt, även om det är den fulaste av alla, inte ens rolig, närkedialekt.
Gnällig, bitter och aningen deprimerande, man man kan ju inte direkt sno en annan dialekt hur som helst, man vill ju gärna skylta med sitt ursprung.
Resan genom sverige fortsätter, från örebro, till västerås, vidare till kolsva och nu i skinnskatteberg. På onsdag bär det av till göteborg och sen får vi se vart vinden för mig!
Livet leker //IlseMarie
Jag har aldrig varit bra på dialekter, men jag har alltid älskat dessa märkliga språkliga avvikelser.
Och någonstans i mitt inre (inte såå långt in) finns en längtan efter att kunna prata på alla dessa fascinerande och ibland skrattretande vis.
Den senaste veckan har jag sannerligen varit i ett sorts dialektalt paradis. Först på Gotland där gotländskan blandas med alla turisters främmande läten, detta satte sina spår vilket tidigare omnämts då det inte är speciellt populärt bland min omgivning. Jag fastnar i något som från början skulle vara en förstärkning av min gnällighet, men ebbar ut i något som skulle kunna vara en aning dalmål, blandat med både göteborgska och värmländska; alltså något som inte existerar i någon annan värld än min.
Och IKEA, det måste vara alla dialektmissbrukares dröm! TÄnk så många avlägsna orter som inte har ikea, och alla vill ju gå på ikea en gång imellan. Så var man än står, vilken soffa man än spanar in, vilken säng man än somnar i, hela tiden står det någon bredvid och pratar...konstigt! Vet inte om det är värmländska eller östgötska som är bäst...men det är så obotligt kul när någon öppnar munnen och det som kommer ut är så oväntat och tillvridet, och allt låter såååå korkat! Det kan vara fint, smart eller bara något helt vanligt, men likförbannat låter det urdumt och skitkul!
Till och med på mataffären kan man drabbas av detta, det händer överallt och hela tiden.
Nu lääängtar jag bara till min första lektion med Uffe, för han har en himla härlig accent...och faktiskt kan jag önska att jag också pratade sådär, det ger en personlighet som inget annat kan skapa, en slags uppsluppen och mysig känsla av något genuint. För alla andra tränar bort dumma dialekter.
SÅ jag ska nog öva mer på min dialekt, även om det är den fulaste av alla, inte ens rolig, närkedialekt.
Gnällig, bitter och aningen deprimerande, man man kan ju inte direkt sno en annan dialekt hur som helst, man vill ju gärna skylta med sitt ursprung.
Resan genom sverige fortsätter, från örebro, till västerås, vidare till kolsva och nu i skinnskatteberg. På onsdag bär det av till göteborg och sen får vi se vart vinden för mig!
Livet leker //IlseMarie
Kommentarer
Postat av: Ella
Jag kommer att gnälla som den värsta Närkebon nästa gång vi ses!Det är ett löfte!
Trackback