Kvinnokollektivet

Har just anlänt till bunkern efter en tuff skolvecka.
Studiebesök.
Först var vi i Kolbäck och synade produktionen av kyrkträ. Litet (typ 2500 m³ sv/år), lövträd men rätt trivsamt.
Dagen därpå gick resan upp till Mockfjärd och Moelven Dalaträ. Rätt mycket större (170 000 m³ sv/år (?)) och fruktansvärt långtråkigt, tristessen var total och så var jag där igen, som en fågel i ett ägg...men jag är inte fågeln, jag är ägget. Frågan är vad det som vill röra sig inuti mig är...tål att tänkas på, för det lär vara nåt större än både fjärilar och små barn. Månne är det rastlösheten som har blivit så stor att den tar sig form för att göra sig påmind? 

Sova hos Fanny, träffa Linda, underbart, underbart! Rödvinsfläckar över hela bh:n dock.

Så, äntligen; idag. Bergkvist Insjön. Stort (330 000 m³ sv/år) och fullt av mysiga minnen. För om sanningen ska fram så minns jag det mesta från sommaren på sågen som rätt härligt. När vi städade magasin och jag mest försökte smita undan för att smygkika lite på...jaaa, inte var det sjödal jag ville se arbeta med att sopa och skyffla i bar överkropp i alla fall. Eller när vi satt och grävde i gaskammartorkarna och fick reda på det mesta om varann, och då speciellt dom delarna i våra liv som handlar om...kärlek, eller killar? och allt annat också, såklart. Sömniga minutrar nere vid sjön med illusionen. Storslagna planer och djupa funderingar. Fast det är klart...inser väl att jag är rätt bra på att romantisera hela den här sågverksgrejen...för hur mysigt kan det bli att skyffla, sopa och gräva spån, bark och flis?
Men sågverksromantik är inte helt fel, även om jag lider svåra kval inför framtiden. Det här känns bara mindre och mindre rätt. Men någonting ska jag ju göra efter jul också. Den som vet vad får gärna berätta det för mig också!

Imorrn bär det iväg igen, syster och jag tar sikte på göteborg, igen. Man kan aldrig få för mycket av det goda.

"Jag får vara människa för dig
Till och med när jag själv förnekar mig den rätten
Till och med när jag är liten för dig
Till och med när självförtroendet växer över alla rimliga gränser "
Tack Lisen för att du presenterade mig för Maud Lindström

Ilse på villovägar, igen.