pepp på Bryssel igen
Nu när jag har börjat få lite stories från random folks i Brysslet så nu känner jag mig redo för ett nytt år i Belgien. Vad vore Bryssel utan övriga Belgien? Inte så spännande.
Uppladdning!
Nu har jag alltså skrivit om Radical Cheerleaders för Scumgrrrls magazine, (hoppas det inte var försent bara) och så har Nina skrivit och berättat att Leuven saknar mig och att det var andra svennar (och vilka var nu detta?!?) i squatten på festivalen. Hon har också fixat ett uppträdande till RC, nämligen på Queer Kafé i Gent. Och det är ju redan fixat att vi ska uppträda på Ladyfest och att vi ska samarbeta med Famba, den lesbiska samba aktivist gruppen. Sen pratade jag med Emmi och kom på att det kommer ringa massa folk till mig, t.ex. gymnasten, veganen och finskan och det kändes upplyftande. Sen pratade jag med Christian och saknade den galna norrmannen.
Nu har jag kollat studieplatser också och insett att oj jävlar, det börjar på måndag!
Ella, baby. Jag förstår inte hur det här ska gå. Att behöva göra alla våra saker, fast utan dig... det finns bara inte! Allt i Bryssel hör ju ihop med dig!
Nej, där ljög jag. Och tur var väl det. Så kom jag på det också, jag hade ett eget liv också, trots att du varit en väldigt stor del av det. Det kommer att bli svårt, men det kommer att gå. Kärleken övervinner allt, eller hur?
Jag är sjuk, backlash efter sommaren antar jag. Men det är lugnt. Nu ska jag träffa min mamma själv för första gången på mycket länge. Inte ens när jag var i Kolbäck sist var hon hemma, så jag fick krypa in genom källarfönstret. Jag fick lite ont i kroppen men det var det värt för spänningen!
Jag ska säga till henne att inte låsa in kvinnokollektivet i något torn, som Ilse drömde. Och så ska jag säga att jag inte gillar Lassemannen och ge henne Gudrun Schymans feministbrev.
Kvinnokollektivet är stommen i min styrka. (som den sanna hårding jag är :P )
Lisen
Uppladdning!
Nu har jag alltså skrivit om Radical Cheerleaders för Scumgrrrls magazine, (hoppas det inte var försent bara) och så har Nina skrivit och berättat att Leuven saknar mig och att det var andra svennar (och vilka var nu detta?!?) i squatten på festivalen. Hon har också fixat ett uppträdande till RC, nämligen på Queer Kafé i Gent. Och det är ju redan fixat att vi ska uppträda på Ladyfest och att vi ska samarbeta med Famba, den lesbiska samba aktivist gruppen. Sen pratade jag med Emmi och kom på att det kommer ringa massa folk till mig, t.ex. gymnasten, veganen och finskan och det kändes upplyftande. Sen pratade jag med Christian och saknade den galna norrmannen.
Nu har jag kollat studieplatser också och insett att oj jävlar, det börjar på måndag!
Ella, baby. Jag förstår inte hur det här ska gå. Att behöva göra alla våra saker, fast utan dig... det finns bara inte! Allt i Bryssel hör ju ihop med dig!
Nej, där ljög jag. Och tur var väl det. Så kom jag på det också, jag hade ett eget liv också, trots att du varit en väldigt stor del av det. Det kommer att bli svårt, men det kommer att gå. Kärleken övervinner allt, eller hur?
Jag är sjuk, backlash efter sommaren antar jag. Men det är lugnt. Nu ska jag träffa min mamma själv för första gången på mycket länge. Inte ens när jag var i Kolbäck sist var hon hemma, så jag fick krypa in genom källarfönstret. Jag fick lite ont i kroppen men det var det värt för spänningen!
Jag ska säga till henne att inte låsa in kvinnokollektivet i något torn, som Ilse drömde. Och så ska jag säga att jag inte gillar Lassemannen och ge henne Gudrun Schymans feministbrev.
Kvinnokollektivet är stommen i min styrka. (som den sanna hårding jag är :P )
Lisen
Kommentarer
Trackback