Kvinnokollektivet

jag tycker det var scheissejobbigt att ha besök. det var kul och jag älskar er men det var svinjobbigt. jag var inte alls beredd på att bli kastad tillbaka in i mitt gamla liv.
för jag är också klar. klar med förra året och mitt uppe i det nya.
jag är kär och jag har bra kompisar och bella bor här och det är kul och känns som den naturligaste sak i världen. chris är nog en spåkärring.
jag älskar paradoxer, speciellt mina egna. skalle-flata vs. glam-flata vs. trash-flata osv... andra glädjeämnen i livet är att kasta grönsaker på män och att skriva brev på delphines papper.

vart är jag på väg? är dock en allstädes närvarande fråga som jag kanske borde lägga ner mer energi på att försöka besvara. men varför? när det finns bananskal. å andra sidan kommer inget serverat på silverfat. kanske gå till oxfam och kanske jobba lite mer. kanske kolla utbildningar i kanada och kanske spara lite pengar..?
kanske skriva en lista?
ja, definitivt. en lista blir det. eller fem. mhmm, more likely.

aaah, det här blev för mkt för mitt svaga hjärta. nu ska Victor åka till Amsterdam för att kolla på Saïan Supa Crew och sen komma hit och han vet inte att Bella bor här och så skriver Anders till mig på helgon och han HAR DREADS! scheisse, nu tänker jag gå och kolla på friends på franska bara för det. jag behöver lite förutsägbara händelser. jag gillar surprises, men hallå. det här går inte.