Kvinnokollektivet

Fan vad uppgivet det känns.
Och varför är det så in i helvetes svårt att bara vara nöjd med det man har, istället för att sakna det man inte har!? Egentligen är jag ju jävligt nöjd, tillfreds och ganska lycklig. Men inte då.
Uppgivenheten har vaknat till liv. Och eftersom jag faktiskt tycker att hösten är mest mysig och härlig kan jag inte skylla på det heller.
Bara tre månader kvar på den här hopplösa utbildningen, vilket också borde vara ett glädjande faktum.
Men så finns två, eller kanske tre saker som ligger och skaver och förstör...närmast till hands är praktiken. (åhhh! jag hatar trä!!!) Efter att ha fått två avslag på en timme och bara har ett egentligt alternativ kvar som inte ligger i Kumla så törs jag inte riktigt hoppas.... Och då måste jag ringa kumla....och inte ens vara säker på att få praktik där...min ekonomi klarar inte av insjön, och innerst inne är jag lite tråkad av sågen också... Praktik.
Sen är det framtiden...vad ska jag göra när de här tre månaderna är till ända? Kan man få jobb verkligen? Varför började jag inte jobba redan för ett år sedan då!? *arg*
Okej, hela den här såggrejen är faktiskt rätt faschinerande...och har ju dessutom gett viss utdelning i form av sågverksromantik (det är ett så mysigt uttryck!) men...*sucka*

Nädu. Nu är jag rastlös igen. Dags att packa väskan och ge sig av igen?

Fast jag drömde himla härligt i morse... (undrar varför jag ställt klockan på sex när jag skulle upp halv åtta...?) ...i drömmen var det i och för sig för att jag skulle få ligga och kramas och vara mysig med grabben, men det kan jag väl inte ha tänkt i går när jag ställde klockan? Och vad arg jag blev när jag vaknade till på riktigt och insåg att jag kramades med täcket och var på en stor och kall och gul paviljong istället för i armarna på en blek men mysvänlig pojk.

Funderar på om man inte bara skulle sticka iväg och gömma sig i en luftficka någonstans...leva på sina sparade tillgångar ett par månader...och sen?

Kom och ta mig långt härifrån!!!!
(långt från skinnsberg, långt från den kalla hårda verkligheten, ge mig min illusion, min saga, ta med mig hem, göm mig.)

Åt helvete.