Kvinnokollektivet

Efter en labil första tid i Bryssel börjar jag lugna ner mig och känna mig hemma. Det beror nog mkt på att jag jobbat mer än jag tänkt. Nu börjar min tillvaro kännas stabil på en bra nivå och jag är tillfreds med tillvaron. Fast lite stressad över att man inte hinner gå på alla roliga grejer, jag gillar inte att behöva prioritera.
Allt detta (förutom Botanique) händer inom 2 veckor;
- Avslutning på Le Gazon i Cinquantenairen
- Vintage punk rock show
- Los Niños på Recyclart
- Botanique = Peaches, Les nuits du soir, Freaksville Café m.fl...
- Pictural Music Festival
- Chicks on Speed m.fl. på St-Géry Festival
- Medeltidsfestival i Tubize
- Medeltidsvfestival i Forêt

Igår när jag och Frida skulle hem efter att ha suttit på Le Roi des Belges på Place Saint-Géry och hittat på teman att ha fester till så gick vi ner under jorden vid La Bourse. Där stod det kontrollanter trodde vi. Jäklar sa vi och köpte biljetter, gick dit men fick inte gå förbi! För det var inte kontrollanter utan poliser som stängde av ena nedgången till trammen. Vi gick ned på andra sidan och såg att det var en stor blodpöl på den andra perrongen... Som tur var kom 3:an direkt och vi kunde åka därifrån.

Idag fick jag åka ett nytt tram! Och där träffade jag en kul kille. Vi stod båda bredvid en stämpelmaskin. Maskinen var trasig och när några försökt stämpla sina kort där utan att lyckas började han upplysa nya resenärer om att den inte funkade. Ca ne fonctionne pas, sa han. Mannen tittade på honom och försökte stämpla sitt kort ändå. Killen tittade han på mig, himlade med ögonen och sa att nästa gång var det min tur. Så vid nästa stopp berättade jag att "ca ne fonctionne pas!" men de jävlarna tittade bara på mig och försökte stämpla sina kort iaf. Efter några stopp försvann bitterheten över mänsklighetens ovilja att lita på andra och jag och killen började gissa på vilka som skulle prova maskinen trots att vi berättat att den inte funkar... Trevlig resa, trots en tant som oförberett flög på mig i en sväng. Men killen hjälpte henne upp och så skrattade vi alla tre. Det var en uppiggande resa.


Julia är så fin. När jag läst godnattsaga för henne vill hon att jag ska ligga kvar och prata lite. Då kommer hon med konstiga anmärkningar som;
"Vad gör du i min säng egentligen? Här i mitt rum är det jag som bestämmer. Men du kan stanna lite till om du vill..." och så vill hon att jag ska stanna men vet att jag kommer att gå snart och samtidigt måste hon poängtera att det är hon som bestämmer i sitt rum.
Nu sover barnen och jag är mkt glad över lite extra pengar... Hade inte räknat med att ha några pengar men blev ändå besviken över att bara ha 1.50 på mitt belgiska kort.

Nu ska jag gå upp på mitt gamla rum och känna av stämningen... Sen ska jag titta på svensk tv och sen när Micke o Jadranka kommit hem ska jag åka till My och titta hennes lägenhet som hon flyttade in i igår! En trappa över den hon hade innan.

Jag bor 50 trappsteg upp. 4 våningar. Jag ska räkna Mys trappsteg också. Jag tippar på 68.