Kvinnokollektivet

Det började igår.
Hörde hur det smällde smällare utanför lägenheten, gick ut på balkongen och ser ett gäng småungar som smäller smällare, i en trappuppgång! Fy fransson vad arg jag blev. Skrek på dom och dom försvann.
Så började en ny dag och jag har varit på stan fast jag lovat mig själv att inte gå i affärer en dag som denna. Hysteri!
Kommer hem, sätter mig för att äta och så börjar det igen, går ännu en gång ut på balkongen och ser ett gäng grabbar stå och skjuta raketer mot fönstren på huset, skriker att dom ska ge sig och dom lubbar iväg och börjar skjuta någon annanstans. Övervägde polisen, men tänker i mitt stilla sinne att dom inte kommer bry sig om en sån pettitess. Så jag sitter här inne och hör hur dom sjuter, tänker att bara dom inte skjuter in i våran lägenhet, eller gör någon allvarlig skada bara...
Så ska vi gå en sväng till butiken såhär på kvällskvisten, och såklart står dom utanför och smäller, ber vänligt att dom ska sluta smälla bland husen och gå till nån fotbollsplan eller nåt...självklart inget gehör från deras sida.
kommer tillbaka och då står ungjävlarna och kastar grus och smällare mot en kvinna med hund. Fan vad arg jag blir!
Hon förklarar att dom har skjutit mot hennes lägenhet på bottenplan och att hennes djur är alldeles ur balans av allt oväsen. Försöker sjasa iväg ungarna utan resultat, ringer polisen...som inte kommer. Väntar, väntar, väntar.

Fine att ungar tycker det är kul med smällare, men inser dom inte att en smällare mot en balkong eller en fönsterruta kan få konsekvenser. Det var ju inga småsmällare dom skickade iväg mot husen direkt.

Jaja, efter att halva grannskapet ringt polisen så kom dom iaf. Hade tydligen varit där på eftermiddagen, och ungarna skickade smällare PÅ polisbilarna. Sjukt.

Men, JAG har åtminstone visat medmäsklighet idag.

God Jul!