Kvinnokollektivet

Jag her nog ett par spöken som bor i min hjärna.
S k hjärnspöken ;P
Dom delar det utrymmmet med LeeBritt...men nog om vilka som bor var, jag skulle ju gärna vräka dom, men det känns ganska tryggt att veta att man har nån att luta sig mot.
Det handlar bland annat om mina inneboende aggressioner...mot min far. Även kallad Gubbajäveln. Det är som att min tonåriga upproriskhet mot min far auktoriteten inte vill försvinna.
Mina "ångest attacker" eller vad det nu är, dålig känska för dom iaf med sig har börjat hälsa på mig, och jag börjar fundera på om det är något att uppsöka terapeut för...funderar på om meditation kan hjälpa mig att glömma det där otäcka.
Så har vi en liten avundsjuka som gäller Ella, inget som hemsöker mig sömlösa nätter, men när hon berättar om sin fina relation till Mar så kan jag inte låta bli att känna mig lite avundsjuk :P
På tal om sömnlösa nätter så måste jag nog börja älska mig själv lite bättre. OCh kanske minak på mitt självömkande...för även om jag finner det rätt trivsamt så har jag lite svårt att bara ömka till andra som gillar det. För egen fel så tycker jag att det är skönt med folk som klagar lite :P
Och jag är jävlöigt bra på att snacka...mycket skitsanack, lite verkstad.

Men...vart jag ville komma var att trots att jag lätt kan bli ledsen, arg eller sårad så blir jag lika lätt lycklig, förvånad och nöjd :D
Good shit!

Kärlek vänner!