Ett helt onödigt inlägg
Äter gammal nyårsmat och mammas muffins.Visste väl att de skulle komma till nytta till slut.Skulle behöva handla mat.
Men jag mår så illa så det får vänta.Jag är inte van vid mensvärk eller mens...den här smärtan hade jag förträngt!
Jag väntar på Ilse som ska komma och visa upp sin p-stav.Det är nog nationell p-stavsvecka denna vecka.Iallafall väldigt poppis att stoppa in en stav bland örebroarna just nu.Imorgon är det min och fias tur.
Det ska fan bli kul!hahaha..den är ju galet stor med de där "extragrejorna"!
Vad arg jag blev imorse när jag fick mens,ilsemarie kan min kropp bättre än vad jag kan den.Hur fan kan du veta?
Jaja..en rapport kommer imorgon efter ingreppet.
Borde plugga,tenta om en vecka.Jag hatar att känna ångest inför saker jag borde göra.Men jag orkar inte göra nåt åt dem.Iofs gick jag upp 7:15 imorse för att läsa kommunalrätt och fick dessutom en bonus när jag Pil regera Nyhetsmorgon.
Det känns verkligen som att jag kommer fixa tentan.Är inte orolig nu,men kommer säkert få nervsammanbrott när jag väl sitter där med den.
Jag har insett att jag starkt ogillar självömkan,min egen och andras.Det måste vara det mest lama tillstånd man kan befinna sig i.Det är ju dock ganska behagligt och bekvämt att inte vilja,orka,kunna göra nåt annat än att tycka synd om sig själv.Ser man inga utvägar så känns det ju som ett väldigt befogat tillstånd att befinna sig i.Jag förstår det verkligen,jag är ju också där ibland.Man vill att alla ska tycka synd om en,många lägger huvudet på sned och låtsats tycka synd om dig för att det är vad man ska behöva.Det känns bra att vara liten och ha nån som tycker synd om dig.Men ofta de tycker synd om dig egentligen.Om du ramlade och bröt ett ben skulle jag tycka synd om dig(och skratta lite,beroende på hur det gick till:)).
Det jag tror man behöver och vill ha är inte någon som tycker synd om en utan någon som bryr sig och försöker få en att resa på sig.Någon som stöttar dig och får dig att blicka framåt.
Man får(och "ska")vara ledsen,arg och besviken men måste ju samtidigt kunna glädjas åt andra.
Kalla mig krass,elak och bitter.Men jag bryr mig iallafall.
Men jag mår så illa så det får vänta.Jag är inte van vid mensvärk eller mens...den här smärtan hade jag förträngt!
Jag väntar på Ilse som ska komma och visa upp sin p-stav.Det är nog nationell p-stavsvecka denna vecka.Iallafall väldigt poppis att stoppa in en stav bland örebroarna just nu.Imorgon är det min och fias tur.
Det ska fan bli kul!hahaha..den är ju galet stor med de där "extragrejorna"!
Vad arg jag blev imorse när jag fick mens,ilsemarie kan min kropp bättre än vad jag kan den.Hur fan kan du veta?
Jaja..en rapport kommer imorgon efter ingreppet.
Borde plugga,tenta om en vecka.Jag hatar att känna ångest inför saker jag borde göra.Men jag orkar inte göra nåt åt dem.Iofs gick jag upp 7:15 imorse för att läsa kommunalrätt och fick dessutom en bonus när jag Pil regera Nyhetsmorgon.
Det känns verkligen som att jag kommer fixa tentan.Är inte orolig nu,men kommer säkert få nervsammanbrott när jag väl sitter där med den.
Jag har insett att jag starkt ogillar självömkan,min egen och andras.Det måste vara det mest lama tillstånd man kan befinna sig i.Det är ju dock ganska behagligt och bekvämt att inte vilja,orka,kunna göra nåt annat än att tycka synd om sig själv.Ser man inga utvägar så känns det ju som ett väldigt befogat tillstånd att befinna sig i.Jag förstår det verkligen,jag är ju också där ibland.Man vill att alla ska tycka synd om en,många lägger huvudet på sned och låtsats tycka synd om dig för att det är vad man ska behöva.Det känns bra att vara liten och ha nån som tycker synd om dig.Men ofta de tycker synd om dig egentligen.Om du ramlade och bröt ett ben skulle jag tycka synd om dig(och skratta lite,beroende på hur det gick till:)).
Det jag tror man behöver och vill ha är inte någon som tycker synd om en utan någon som bryr sig och försöker få en att resa på sig.Någon som stöttar dig och får dig att blicka framåt.
Man får(och "ska")vara ledsen,arg och besviken men måste ju samtidigt kunna glädjas åt andra.
Kalla mig krass,elak och bitter.Men jag bryr mig iallafall.
Kommentarer
Postat av: Angelica
Känner mig lite träffad av det där självömkan-partiet...
Trackback