Kvinnokollektivet

Jag är lycklig. Djupt och innerligt. Visst, jag har inte varit olycklig på sistone heller. Men nu är jag bara totalt paralyserad av en varm och mysig känsla som lindar in sig i drömmar och förhoppningar.
Blivit bjuden på intervju...den andra för vad jag hoppas blir mitt jobb snart. Men att få komma tillbaka såhär många gånger är inte heller fy skam...om det nu skiter sig.
Och så går det som förhoppningsvis kommer kunna klassas som MIN flyttresa av stapeln på tisdag. Och om allt går vägen så får jag lite grejer om nån månad eller så.
Nu finns både framtiden och livet inom räckhåll. Det har just hänt. Det jag har väntat på har börjat tror jag...man kan ju aldrig veta förrens efteråt. Det här kanske bara är ännu en utdragen förspelsakt.

så har jag blivit tilldelad viss information som på något märkligt vis gjorde mig nöjd och glad...även om det kan tyckas lite snopet och jävligt upprörande. Men det hade inte varit lika fint om den här informationen nått mig bra mycket tidigare. Då hade så mycket varit så märkligt. Tror ändå att detta kan vara en bidragande orsak till min eufori. Liksom att jag är förälskad, på väg att lämna min bunker och antagligen får tjäna pengar snart.

Ilse börjar bli vuxen.

Kärlek vänner!