Kvinnokollektivet

Så var man då hemma igen. konstigt.
Allt är precis likadant, börjar undra om jag bara drömt hela brysseltiden. Det känns verkligen som som ett helt annat liv. Kom till Gotland i fredags o sen dess har det bar varit fullt upp. Hem till landet, träffa släktingar, fira med familjen på kvällen, iväg en sväng till en kompis, hej hej, få en mjukglass. Iväg till nästa kompis, hej hej alla jag inte känner kul o se er! Men det var trevligt iaf, kom hem nångång på natten, sov lite, träffa Arvid, ta en ny sväng till Sofie o mjukglassen, hem duscha göra sig i ordning, cykla till Marie som fyllde 20. ganska avslaget party som dock kom i gång på slutet, vilket gjorde att vi kom hem sent. sova lite, upp idag, iväg på släktträff med mammas familj, umgås med min minsta syrra.. oboy det var ju inte stelt.. jävla skit. Hem igen, sitta här och nu iväg igen, till Marie med Pappis släkt.

Dessutom är jag arg. Mamma flyttar in i lägenheten den här veckan UTAN att ha sagt nåt till mig innan. Vilket gör att jag o Maria (som jag lovat boende) måste leta nytt o HUR JÄVLA LÄTT ÄR DET PÅ GOTLAND NÄR SOMMAREN REDAN BÖRJAT?!?!?!

bulle.
Sen e bilen inte riktigt körbar heller så jag får väl cykla mellan Lau o Cityt, men det är ju inte mer än fem mil så det ska ju ordna sig.

Hotellnatten: skumt till en början men sen helt okej, blev dock inte så mycket tid utanför rummet så att säga. men jag fick mina jävla jordgubbar iallfall, även om jag fick köpa dom själv.

Ikväll sover jag som en stock, på min fantastiska kudde jag fick i julklapp.

Tack hej