Kvinnokollektivet

Jag var i Stockholm igår med Annica.Den stan är inte längre självklar för mig,från att ha varit min barndom och en stor del av min uppväxt är vi nu lite som främlingar inför varandra.Suget efter att bo där kändes igår inte direkt lockande.Men att bo på söder i en liten takvåning skulle ju inte vara helt fel.Stockholm är vackert och stort,lite opersonligt.Fan,vad har hänt?Jag kommer ihåg att jag och Lisen hade en liknande anti-reaktion när vi var där på julen under Brysselvistelsen.
När min bror och hanna kommer hem från Transibiriska ska jag åka dit igen en helg och låta dem dra med mig runt igen.Det är sjukt hur allt är så bekant,jag kommer ihåg så väl hur jag såg allt med ett barns ögon,hur jag har varit precis överallt i staden och att jag har åkt tunnelbanan åt alla håll och varit på varenda ändhållplats bara för att min bror som liten ville se hela hela stan. 
Tänk om jag har blivit en småstadsmänniska?
    Örebro tycker jag är helt underbart att bo i.Kanske inte hela livet,jag drömmer ju fortfarande om takvåningen på södermalm.Men man vänjer sig så snabbt att bo i mindre städer,det lite lugnare tempot(förutom cyklisterna som man inte klarar av),det mer gemytliga klimatet på stan,"alla känner alla",ingen oro över att gå hem själv på natten och man kan promenera vart man än ska.
    Västerås har jag börjat acceptera och lite smått uppskatta igen.Det tog mig ett par år och många små retretter hit under våren för att som nu lyckas vara här i en vecka utan att få spatt.Västerås för mig är en liten storstad med många komplex.Det finns en strävan efter att vara en förort till Stockholm.Inte heller är det en direkt vacker stad,när det gäller de centrala delarna.Bara köpcentrum vart man än vänder sig.Och har ni hört det senaste?De ska bygga en ny galleria!Säkert jättenödvändigt.
I Västerås är det så många "snygga" och stilrätta människor,jag får inte alls samma känsla i Örebro,där verkar det inte spela lika stor roll.Som den fikanörd jag är så tycker jag dock att Västerås är tiptop när det gäller caféutbud och parken är faktiskt riktigt fin numera.Jag tycker om stan igen.Men den känns fortfarande mer fientlig än Örebro.
    Bryssel då.Min fjärde stad.Som knappt är min längre.
Hela stan skriker om nedgången skönhet och det är ibland svårt att sätta fingret på om det är det nedgångna som är vackert eller om husen faktiskt är vackra.Förutom kaffenörd är jag en fasadnörd.(inte fasan-nörd)I Bryssel är det omöjligt att titta ner i gatan när du går,dels för att du kan bli påkörd men också för att det finns så mycket att titta på och allt är så vackert.En galen storstad men med en småstadskänsla.
Min stil kommer jag alltid att förknippa med Bryssel.
Även fast jag saknar stan så är är jag osäker på med vilka ögon jag kommer se den med när jag återvänder.

Det var inte alls tänkt att jag skulle skriva en avhandling om städer,men nu fick det visst bli så.
Jag tänkte ju berätta något,igen.Tänkte berätta mycket.Men kanske det med uppseendeväckande....
ÅRETS MUNKFOTBOLL ÄR INSTÄLLD!!!