Kvinnokollektivet

Har vägrat bloggen tills den här dagen kom. Och nu är den här.
Klockan 14.30 infinner jag mig på Landvetter flygplats i min inte allt för snygga uniform, men jag bär den med stolthet det vill jag lova! Första dagen på nya (?) jobbet.
Nu hoppas och tror jag att det tar fart. Lära i fyra dagar. Sen verkar det som att det bara är att ge sig in i arbetslivet...så om ett par månader har jag väl kommit igång på riktigt.

Det började igår. Eller, i måndags kväll. 20.10 behagade chefen ringa och säga att vi skulle åka ut till flygplatsen och fotas tillsammans. Så 12.00 infann jag mig på Kontoret för gemensam avresa. Han var där, och han försvann. En timma senare började jag göra ordentliga ansträngningar för att hitta honom och han kom fram ur sin vrå och lät meddela att han inte kunde åka. 30 minuter senare skulle fotograferingen stänga, så stressen och uppgivenheten kom smygande, tills han började vifta med bilnycklar och lät meddela att vi fick ta en Firmabil! Woho!
Vilken pärs!
Men nu har jag min badge.
Och jag har övat massa röntgen, jag är jätteduktig! Åtminstone när det inte är irl :P

Deppressionen har börjat släppa och mammsen och pappsen kommer i helgen!
Överväger att vara kvalitativ med dom i Danmark. Överväger.

Nu börjar medeltidssäsongen också. Och herr Sparv är nästan färdig ekiperad.

Nu vänder det. Nu.

Kärlek systar och bröder!