Kvinnokollektivet

För idag har det regnat hela dagen. usch o fy o blä!

Kan meddela att jag klarade av St-Tropez resan utan större problem. Dock var jag nervös innan men drog mitt vanliga motto "allt löser sig" o nu börjar jag snart tro på det till fullo. Dock gick inte allt som planerat med det löste jag ju ändå... är stolt över mig själv nu!

Jag började med att åka in til Lisen på onsdagskvällen, vi flummade loss ordentligt vilket var precis vad jag behövde. Mer flum åt folket säger jag, o definitivt mer flum åt Mix! på torsdagen gick jag upp 06.10 (fy fan) och tog mig till Midi där jag hittade tåget till flygplatsen, kom fram, lyckades checka in på rätt ställe, ta mig hela vägen fram till gaten (det var ju typ mil?!?) kom på planet, mellanlandade i München, hann med flyget till Nice.

Hmm väl där strejkade tågen, och familjen hade ännu inte hunnit fram, så jag fick ta bussen till St-Raphael, vilket betydde en svindyr biljett och 3,5 timmars väntan. Men härdad Gute som jag är så var det lugnt. (Ha, tänkt att förut tog båten hela 5 timmar!! ) Kom sen fram, fick då vänta lite till på att bli hämtad men till min lycka hittade jag HAVET!!!! Guld värt. Satt där på stenarna i duggregnet o försökte mota bort rösten i huvudet som skrek "GOTLAND". kom till sist fram eftar att ha varit på resande fot i 12 timmar. Tryckte i mig en pizza o somnade.

Väl där var det himla härligt. Enda molnet i vår "28-grader-och-strålande-sol" vistelse var att Paris aldrig dök upp. Vi väntade o väntade, men aldrig kom hon =). Spenderade tid med familj o deras grannar, lekte med barnen, badade i havet (såklart) o i poolen, käkade ute, strosade i hamnen o kollade in båtarna, drack vin, drack mer vin. Så mycket att vinet till lunchen slutade ien lunchfylla som höll in sig långt in på kvällen, då vi drack ännu mer. Men det var ju semeeester!

Skulle sen ta mig hem, väntade länge på bussen, sen var den så jävla seg så jag missade bussen till flygplatsen, fick ta tpg till NIce Ville, sen leta upp en buss till flygplatsen. Frågade kvinnan på turistbyrån och stod emot infallet att bryta ut i "Meeeercii, my little way of saying thanks.." ja ni vet den där reklamlåten =). Hittade bussen, hittade flygplatsen, hittade flyget o hoppade på. blev försenad så fick VIP buss till nästa plan. Kom dit i minibuss o hoppade på och bara... "det är lugnt, jag är här, vi kan åka nu" =) och sen förstördes illusionen när jag knatade längst bak o satt mig på ekonomiplatserna. men det var  trevliga sekunder iaf! största bedriften var nog o hitta ut från flygplatsen, men det gick det med....

Väl hemma, vad har jag gjort? Umgåtts med Lisen, lovely! käkat middag med Angelica, gick vidare o träffade Karen, o blev ganska finurlig. Fint på en onsdag sådär.. hemfärden tog extra lång tid pga RTP, som jag även idag snackat otroligt länge med. Hehe.

Ja vad mer finns det att säga. "Jag har det jävligt bra! 

Saknar mina töisar!