Som ett förvuxet barn
Så känner jag mig efter julhelgen.
Jag har en gnagande oro i kroppen.Allting känns nervöst och stressande.Jag är emellan två hem,två världar och två liv.
När man väl har vant sig vid att vara hemma igen hos sina föräldrar så vill jag gömma mig för mitt riktiga liv.Om det bara gick att frysa tiden en stund.Tänk att få vara i fred hemma hos mamma och pappa,borta från all pluggstress,ångest,flyttångest och dramatik.Samtidigt längtar jag efter att flytta utomlands igen,det känns som om jag är i mitt rätta element då.Jag blir så liten när jag kommer hem.Men ändå så förvuxen.Ingenting riktigt stämmer med hur det borde vara.Jag är för gammal för att bo hemma och låta allting ske som det skedde när jag var 10.Men är jag för ung för att leva det liv jag lever annars?Nej inte direkt. men helt plötsligt känner jag hur skönt det skulle vara att bli 10 år igen och slippa bry mig om allting annat.Bara leka med barbie,hoppa hopprep och springa i skogen.Vem bryr sig om kriget mot terrorismen, lägenheter i ungern, opponering,försäkringar,räkningar, förhållanden och framtiden då?
Dessutom så känner jag en stor sorg över att mina föräldrar blir äldre.jag blir äldre,men måste de bli äldre?Kan de inte få vara unga,friska och pigga hela miitt liv?Men sanningen är ju att de båda två iallafall är både pigga och friska.De är nog friskare och piggare än många andras föräldrar,trots deras ålder.Men vad vore ett liv utan dem?
Jag är trött på att ta ansvar för allt.Är det jag som har tagit på mig ansvaret?Antagligen.
Men jag vill kunna dela på allt ansvar som ger mig ångest.Men delningen av ansvaret ska ge samma resultat,eller bättre, om det ska vara värt det.
Efter alla år vi har längtat efter att bli vuxna,njuter vi nu?Den största delen av tiden gör vi nog det va?Men i några svaga ögonblick,som efter julhelgen, önskar iallafall jag att det inte hade varit så bråttom.
Gott Nytt År till min tre absolut bästa vänner.
Jag har en gnagande oro i kroppen.Allting känns nervöst och stressande.Jag är emellan två hem,två världar och två liv.
När man väl har vant sig vid att vara hemma igen hos sina föräldrar så vill jag gömma mig för mitt riktiga liv.Om det bara gick att frysa tiden en stund.Tänk att få vara i fred hemma hos mamma och pappa,borta från all pluggstress,ångest,flyttångest och dramatik.Samtidigt längtar jag efter att flytta utomlands igen,det känns som om jag är i mitt rätta element då.Jag blir så liten när jag kommer hem.Men ändå så förvuxen.Ingenting riktigt stämmer med hur det borde vara.Jag är för gammal för att bo hemma och låta allting ske som det skedde när jag var 10.Men är jag för ung för att leva det liv jag lever annars?Nej inte direkt. men helt plötsligt känner jag hur skönt det skulle vara att bli 10 år igen och slippa bry mig om allting annat.Bara leka med barbie,hoppa hopprep och springa i skogen.Vem bryr sig om kriget mot terrorismen, lägenheter i ungern, opponering,försäkringar,räkningar, förhållanden och framtiden då?
Dessutom så känner jag en stor sorg över att mina föräldrar blir äldre.jag blir äldre,men måste de bli äldre?Kan de inte få vara unga,friska och pigga hela miitt liv?Men sanningen är ju att de båda två iallafall är både pigga och friska.De är nog friskare och piggare än många andras föräldrar,trots deras ålder.Men vad vore ett liv utan dem?
Jag är trött på att ta ansvar för allt.Är det jag som har tagit på mig ansvaret?Antagligen.
Men jag vill kunna dela på allt ansvar som ger mig ångest.Men delningen av ansvaret ska ge samma resultat,eller bättre, om det ska vara värt det.
Efter alla år vi har längtat efter att bli vuxna,njuter vi nu?Den största delen av tiden gör vi nog det va?Men i några svaga ögonblick,som efter julhelgen, önskar iallafall jag att det inte hade varit så bråttom.
Gott Nytt År till min tre absolut bästa vänner.
Kommentarer
Trackback