Kvinnokollektivet

you've got what you came for now I think it's time to move on

jag mår inte alls bra i livet längre. jag mådde bra hela 2007 och nu bor jag med Ellie i barcelona och allt borde vara perfekt. men det blir ju inte alltid som man tänkt sig.
efter överfallet är jag rädd när jag går ute ensam, på dagarna också. jag är alltid uppmärksam och misstänksam och det tär på mig.. det går bra med franskan, det är roligt. men att inte kunna spanska är ett enormt hinder i livet.. jag kan inte hitta nära vänner, jag har bara Ellie, Victor, Pedro och Ellan. men ingen att sitta och dricka te och filosofera med, ingen att gå ut på klubb med och fuldansa hela natten...
min självsäkerhet har sjunkit så otroligt mycket iom att jag inte kan språket och pga överfallet.. och så får vi aldrig sova ordentligt. alltid folk som skriker, antingen i lägenheten eller utanför på gatan.

Ellie mår inte heller bra, hennes fibromyalgi blir bara värre, det är stress och rädsla och det här håller inte.

så vi kanske flyttar till Brighton