Kvinnokollektivet

Har lite svårt med helger över lag. Och långhelger/högtider i synnerhet.
Ett problem som uppstått på sistone. När man jobbar som jag gör blir alla dagar lika mycket värda på något sätt. Det finns mest bara dagar. Och helger är jobbiga dagar. För i allmänhetens värld så stannar saker och ting upp under helger. Har lite svårt att acceptera att det inte flyter på som vanligt. Längtar till tisdag för att jag hoppas på det där viktiga samtalet från Örebro. Hoppas även att det kommer upp lite extrapass som jag kan nypa.
Vill inte ta ut något i förskott. Vill få besked snabbt, snabbt, nu. Då kan jag sätt igång att planera på riktigt.

Jobbat hela helgen. Skönt, då har man lite mindre tid över till att märka av att tiden står stilla, samtidigt som min tid går något snabbare.

Imorgon ser jag fram emot en stärkande långpromenad eller en stimulerande joggingtur.

Jag förstår att alla våra sommarplaner ligger på is?
Vore fint om vi lyckas sammanstråla någonstans, någon stund.
Var det blir kanske får vara en fråga att ta upp om ett par veckor igen?
Vi kanske kan knyta på oss varsitt par sköna skor och bara vandra och samtala och äta korv ett par dagar?

För er kännedom; Si tech återkallar livfarlig dykslang.

Kaerlighed!