Friare
Puh.
Hoppas alla har uppmärksammat att Mil har hittat till bloggen...bättre sent än aldrig.
Och apropå aldrig så vore det ju rätt trist om bloggen falnade och dog.
Något den alltså aldrig borde göra.
Men det är väl aldrig för sent för en nytändning?
Och apropå nytändning så hoppas jag att en sådan kommer.
Men just nu så känner jag mig lite fängslad i mitt eget hem.
Det är en märklig situation.
En annan sak som är märklig är att jag har en "date" med dansken nästa helg.
Det är väl typ två år sedan jag överhuvudtaget träffade honom. Men än en gång; bättre sent än aldrig.
Jag känner mig lite märklig och kryptisk i största allmänhet. Men jag jobbar febrilt med min framtidsstress.
Jobbar är i det här fallet synonymt med att försöka mota bort den. Vilket i sin tur mer eller mindre är synonymt med att försöka vara så sysselsatt som möjligt. Främst med jobbet, resten av tiden hoppas jag att jag kan lägga på att motionera, så kommer endorfinerna igång och jag kan leva lycklig alla mina dagar.
Och apropå lycka så hörde jag en forskare på radio som berättade att människan är oförmögen att vara lycklig hela tiden. Vi kan helt enkelt inte. Men som det stod på en swebusbiljett en gång; alla har sina toppar och dalar, jag har bestämt mig för att mina mellan bra och fantastiskt. (eller hur det nu var? Ella?) Det är ju något att ha i baktanken iaf.
Kärlek mina vänner, och låt oss höras här lite oftare!
IlseM
Hoppas alla har uppmärksammat att Mil har hittat till bloggen...bättre sent än aldrig.
Och apropå aldrig så vore det ju rätt trist om bloggen falnade och dog.
Något den alltså aldrig borde göra.
Men det är väl aldrig för sent för en nytändning?
Och apropå nytändning så hoppas jag att en sådan kommer.
Men just nu så känner jag mig lite fängslad i mitt eget hem.
Det är en märklig situation.
En annan sak som är märklig är att jag har en "date" med dansken nästa helg.
Det är väl typ två år sedan jag överhuvudtaget träffade honom. Men än en gång; bättre sent än aldrig.
Jag känner mig lite märklig och kryptisk i största allmänhet. Men jag jobbar febrilt med min framtidsstress.
Jobbar är i det här fallet synonymt med att försöka mota bort den. Vilket i sin tur mer eller mindre är synonymt med att försöka vara så sysselsatt som möjligt. Främst med jobbet, resten av tiden hoppas jag att jag kan lägga på att motionera, så kommer endorfinerna igång och jag kan leva lycklig alla mina dagar.
Och apropå lycka så hörde jag en forskare på radio som berättade att människan är oförmögen att vara lycklig hela tiden. Vi kan helt enkelt inte. Men som det stod på en swebusbiljett en gång; alla har sina toppar och dalar, jag har bestämt mig för att mina mellan bra och fantastiskt. (eller hur det nu var? Ella?) Det är ju något att ha i baktanken iaf.
Kärlek mina vänner, och låt oss höras här lite oftare!
IlseM
Kommentarer
Trackback