Idag är en funderar-dag.
Det är grått och lite trist, det har regnat och varit sol om vartannat. Och dessutom blåser det mycket. Lite höst väder faktiskt..
Har ni tänkt på vad vuxna vi håller på att bli? Det liksom smyger sig på en, inte för att det är något fel men det känns bara så konstigt. Att bli vuxen. Jag tycker det är ett helt förvirrande begrepp, som gör att iaf jag får en känsla av att det är så att man helt plötsligt pang bom blir vuxen. Typ som att trycka på en knapp och sen är man där. Man vaknar en dag och upptäcker att " tusan jag har nog blivit vuxen under natten!"
Men att vara vuxen är ju inte något fast begrepp, människa är ju i ständig förändring och jag tror inte att man någonsin stannar, Inte heller att "det vuxna livet" någonsin blir som man tänkte sig det som liten. Då såg man upp till de vuxna, och det kändes som om det var mil emellan och man det var spännande att man en dag själv skulle vara vuxen, men sen blir man äldre och äldre och inser att det inte riktigt är svart eller vitt. När är man vuxen egentligen? När man har minst 10 räkningar per månad? När man köpt hus? fått barn? Men det är ju bara yttre faktorer, hur känner man sig inuti? Kan det någonsin mätas?
Personligen tror jag att man aldrig någonsin blir sådär vuxen som man trodde man skulle bli.
Jag inser att jag känner mig ju fortfarande lite som 18, bara mer ansvar, en annorlunda livssituation osv.
Lite mer mogen, men fortfarande inte vuxen. Skumt.
Början av ordförandeskapet har varit lugn iaf för oss, resten av huset har haft det lite hektiskt men här märker vi inte av det värst mycket. Vilket också är skönt, jag trodde det skulle bli invasion och att det skulle bli slitigt värre, men än så länge är det lugnt. Allt det där kommer väl så småningom, troligen från September. Hoppas på det.
Inskolningen av nya tjejen funkar bra, men nu idag ringde hon sig sjuk och är hemma i morgon också? Hmm Var det något jag gjorde?!?! =)