Jag vill ha ett hem
Nu är jag tillbaka och det är jag glad över. Men nu har jag inget hem. Jag vill bo någonstans, ha någonstans att gå hem till, som är mitt, med mina grejer. Jag blev nästan gråtfärdig av lycka på Mickes vind i tisdags. Alla min underbara saker och kläder i massor av lådor. Och ledsen blev jag igen när jag kände min kärlek till den här staden och att det här är mitt hem...och ändå har jag bestämt mig för att dra,igen. Det är verkligen blandade känlsor att vara tillbaka och kramas med dem man har saknat här. Jag var uppe bland barackerna igår kväll, det var inte ens konstigt att vara där. Det kändes mer som om jag aldrig lämnat stället. Så då blev jag glad att jag inte bor där längre. Men jag drömmer om en lägenhet med högt i tak, centralt, i januari.
Det kommer att gå så snabbt den här hösten. Nu börjar jag nästan längta efter att komma iväg istället för att flytta runt hit och dit i 6 veckor. Även fast jag ska ner till balkan och isolera mig från alla vilket skrämmer mig så är jag ändå väldigt pepp på att få ett boende igen och någonting att göra på vardagarna.
Nu ska jag gå och köpa torkad frukt för att få igång min mage igen. Jag tror min mage har fått nån konstig reaktion på nåt sen jag kom tillbaka. Den är inte i toppform. Kanske beror på en sockerchock från 3 dagar med prinsesstårta eller allmän stress över att vara någon annanstans igen.
Är det inte vuxet att ha stressmage så säg? Men hur bedömer man stressfinnar?