Kvinnokollektivet

Jag hade helt seriöst i flera veckor glömt bort den här bloggens existens. Nu blev jag alldeles till mig över alla nya inlägg och kommentar från Mil! Herregud brudar, vi finns ju kvar, lika mycket nu som då.
Haha, jag var till och med tvungen att tänka till vad vi hade för lösenord..men så kom jag att tänka på handdukarna. Visst  var det handdukar?

Jag är ju i Budapest. På tal om bloggdöd  så är det verkligen jobbigt att hålla bloggar igång. Speciellt den för att man inte kan va personligt eftersom alla läser den.

Ungern. Många ord kan man säga om ett land som Ungern. Sen jag kom hit har jag varit som en svamp. Jag suger åt mig ny kunskap hela tiden, om allt! Mina kurser behandlar ju väldigt mycket europeisk modern historia, etniska minoriteter,säkerhetspolitk, m.m...you name it. Jag får aha-upplevelser varje dag av att bara gå på föreläsningar. Hur grymt är inte det? Det mesta är sjukt intressant och jag  känner hur bra det verkligen  väger upp min juridiska utbildning och ger förklaringar till den internationella rätten. Jag är definitivt nördig här! Men jag gillar det!
Ungern ja. Vi snackar inte några salighetskänslor som kan ha vart i omlopp när jag var i Belgien. Inga drömmar om att vara kvar. Ingenting är förskönat här, tack vare information jag får på mina kurser. Jag gillar verkligen Ungern och trivs oerhört bra i Budapest men det är väldigt komplext land med så mycket levande historia. På nåt sätt så känns det som om historien fortfarande hindrar dem väldigt  mycket. 
Igår var det Nationaldagen. Vi hade blivit tillsagda att helst inte gå ut, och om vi skulle gå ut så skulle vi bara vara utanför nationalmuseet. varför? Jo för att det kommer extremistgrupper från hela landet till budapest för att bråka under den här dagen. Först tänkte jag att det ju skulle va grymt att delta i en motdemonstration, men det var tydligen för farligt..så jag pluggade istället. Men idag hörde jag av mina lärare att det ändå varit förvånansvärt lugnt igår. 
Levande historia var det. Så mycket bittra känslor.
 
Nu låter det kanske som om jag är negativ men så är det inte. Jag är mest fascinerad och njuter av att lära mig massa nya saker om Centraleuropa. 
Vi har det jättebra även fast jag starkt ogillar World of Warcraft, men det vet han! Jag är så mycket gladare sen vi kom hit. Det var en väl behövd paus från allt där hemma. Jag längtar efter att terminen slutar så att jag,jonna och micke kan ligga vid Balaton och sola som riktiga ungrare.

Vad händer i sommar och i höst tjejer?
Har vi råd med resan?

Jag saknar er!