Kvinnokollektivet

Mina två veckor på ön var precis vad jag behövde.

Jag kom hem lagom till Pappis 50-års fest, vilket innebar 1: jag slapp alla jobbiga förberedelser, 2: det kändes som om jag fick en "välkommen hem"-fest och 3: Fick träffa alla släktingar och familjenvänner i ett svep så då slapp man spendera två veckor med att fundera på om man borde åka och hälsa på dem.

Jag hann med allt som jag ville under min semester, och två veckor var alldeles lagom. Visst skulle jag ha velat ha en vecka till, det vill man väl alltid... Men kände mig ändå nöjd när det var dags att åka hem. Jag hade siktat in mig på att ta i gen hela sommaren under två vekor och det gjorde jag också. Det blev medeltid med Ella, vilket var SUPERKUL eftersom jag inte trodde det skulle bli någonmedeltid för mig iår, jag hann att spendera mycket tid med familjen, grilla, stranddagar osv, träffade alla kompisar jag ville/kunde se. Vissa var inte kvar på gotland, vilket var synd, men å andra sidan blev det ju mindre folk som jag var tvungen att klämma in i mitt "schema".

Tillbaka i Bryssel var det lugnt, iaf första veckan p åjobbet. Eller lugnt, då var det stendött. Men det var ganska skönt med en mjukstart liksom. Sen efter en veckan kom Elin ner, LYCKA! Så himla skönat att ha min syter-yster i samma stad, och det funkar jättebra med familjen hon är hos så allt är på topp. Hon stannar till december, kanske eventuellt, möjligen, troligen inte stannar hon under våren också...

Förra veckan var en busy bryssel-vecka; Tisdag mottagning på Europaparlamentet, Onsdag Mappa med Elin, Thomas +friends, Torsdag 10års-jubileum restaurangen på Representationen, Fredag inflyttningsfest hos en av Thomas kompisa och lördag inlyttningsfest hos min kompis Joanna.. Söndag Midi-marknad och städning.. PUH jag blir trött bara av att tänka på att jag gjorde så mycket..

Men vet ni da, jag har varit och testat på rugby! Det var jätteroligt, även om jag inte kunde reglerna.. kul att brottas lite! =)

Men Thomas sa att han inte trodde det var något för mig, för jag var sån girlie-girl! Har ni hört?! jag har aldrig sett mig som nån girlie-girl EVER, far fan fick han det ifrån?

Jaja, nu sitter jag på jobbet och filar på en text som jag ska skriva för Kyrkobladet (sekten here we come!!)

De bad mig skriva en text på temat " Au-pair - vad hände sen" Eller som jag snabbt döpte om det till "Vad fan, är du kvar än?!?" =D

Lösenord: Ja om det främjar skrivlusten så gärna... Lovar folk att skriva mer då?

Jag vet verkligen inte om det som hände igår kväll var rätt eller oundviklligt. Jag vet bara att jag älskar honom och att han älskar mig men att jag hade åkt ändå. Det ändrar ingenting egentligen, bara att vi får gråta tillsammans nu och inte i olika länder när det händer. Båda visste att det skulle hända. Båda visste varför det skulle hända. Men inte att det skulle hända nu. Vi vill inte att det skulle hända nu. Jag gråter när jag diskar, jag gråter när jag tvättar, jag gråter när jag bloggar, jag gråter när jag sover. Vi visste det men inte fan gör det mindre ont för det. Jag kan inte förstå hur jag ska leva ett liv utan honom. Okej, jag vet att jag inte kommer att leva utan honom heller, vi kommer fortfarande prata, mejla och tänka på varandra när jag är där borta i makaronien. Kanske när jag kommer tillbaka att vi vågar oss på det igen. Eller kommer jag att åka igen då? Vi är så olika och har varit en perfekt matchning i över två år. Men bara när vi är på samma plats. Hela tiden har jag blivit mer kär i honom och vi har bara blivit bättre och bättre. Fast ändå har vi vetat det hela tiden, att jag kommer åka..det handlar inte om de här 4 månaderna, det handlar om det som "grej". Jag vill inte vara kvar här, jag vill bort, iväg och har så mycket jag vill göra att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Han är raka motsatsen. Men jag älskar honom ändå. Han har varit min trygga punkt. Han är min trygga punkt. Vi delar så mycket ihop. Den fantastiska underbara tiden i Ungern ihop. Min bästa vän och min stora kärlek.

Hade det  ändrat nåt om vi inte hade pratat igår? Om en vecka hade jag ändå precis just nu mellanlandat i Budapest. Jag hade inte stannat och han hade inte följt med. Kanske att vi är fega. Eller realister. Det har inte varit några elaka ord, inga onda tankar, bara kärlek. Vi har inte bråkat eller ens varit osams än. Vi kan inte ens bli osams när vi ska lämna varandra nu. Det viktigaste är att ta hand om varandra och aldrig aldrig såra. Det kommer inte bli något abrupt slut där vi inte hörs mera utan tanken är väl att släppa på pressen mot varandra när jag är borta.

Jag ska förresten flytta ihop med den andra praktikanten. Vi träffades igår och det kändes jättebra. Hon var i precis samma situation som jag är i nu så då kan vi sitta tillsammans och tjuta på Balkan.

Vilken helvetes jävla vecka!!
Tack för att ni ringer men jag orkar inte just nu. Idag ska vi ut på familjemiddag hos hans pappa. Men först ska jag tvätta medeltidsklänningen och bädda sängen. Kanske ringa pappa.
Vill jag ens ha allt det här på bloggen?

Okej, så då var vi back in business igen, på alla sätt. Det var värt varenda öre att åka till Gotland. Jag hoppas att även du Mikaela känner det som så snällt pimpade mig i två dagar. Lovar att betala tillbaka nästa Vecka.

Det var iallafall  fantastiskt och precis vad jag behövde. Jag behöver er, jag behöver ön, jag behöver säckpipan, jag behöver vinet, jag behöver kärleken och värmen. All denna kärlek. Det  är nästan underligt hur mycket kärlek det finns på ön. Kanske det bästa med Veckan är också hur vi så lätt bara faller in i varandras liv igen efter att ha varit borta upp till ett år. Det är så skönt att veta att jag kan säga vad jag vill till er och ni lyssnar. Ibland behöver man bara få yttra något för att allt ska kännas bättre. Hoppas.

Grimmarna var vackra som vanligt och vi har nu spenderat vår sista kväll  någonsin på Clematis. Hoppas att de röjer rejält på söndag grabbarna. Det var även underbart skönt att bli peppad inför Makaronien. Tack!

Nästa år firar vi ju 10 år och då jävlar brudar! Vi borde börja leta lägenhet i höst. Ska vi ha en ny? Mindre? Vi måste slå våra kloka huvuden ihop och tänka ut något alldeles speciellt till nästa Vecka. 

Jag är stolt över oss.

Kärlek och kos

Ell

Nu har jag fått nog. Har känt det kommande i två veckor. Jag är så less på att åka runt och bo hemma hos andra där jag egentligen inte bor. Mitt liv finns inte hos mina föräldrar och mitt liv finns inte ens i Mickes lägenhet. Just nu tvivlar jag på om det ens finns i Örebro. Jag är trött på att gästspela i andras liv. Det är inte så med alla men vissa..kanske speciellt de som bor i Västerås och Örebro. Jag är ingen del av deras liv längre...det är samma "catching up" hela tiden. Vad har du gjort? Hur känns det? När åker du? Därför har jag väl mått så bra i helgen av att umgås med vänner som man har en annan relation till..där det inte krävs att du ska bo i samma stad. Kanske mer genuina vänner som känns mer peppande och energigivande. Jag behöver neutral mark eller mark som är min. Gotland känns fantastiskt underbart. Kombinationen av plats och systerystrar. Funderar på att hinna med Sthlm igen, Lisen damn it..hur ska det gå till? Men jag vill...

Fuck it, imorrn drar vi!

Jag älskar er för att ni är ni och för att jag får vara mig själv med er.

Jag har haft så jäkla mycket grejer för mig som vanligt men tycker ändå det är lite jobbigt att inte jobba, inte veta vad jag skaa plugga osv. Fast jag vet ju att det löser sig till slut.

Jag har klippt av mig allt hår. Jätteskönt. Det var dags. Känns naturligt.

Igår träffade jag 3 couchsurfare som kommer från frankrike och barcelona men har bryssel som gemensam nämnare.. . en av tjejerna bor där och de andra har bott där. De verkar ha ett jättefint projekt på gång om baltiska havet och det kändes som om vi blev nära vänner efter bara ett par timmar. Så känner jag med många cs'are iof men bryssel ligger ju alltid lite närmre hjärtat...
Vi pratade franska hela kvällen och det var en fin känsla att kunna förstå och (nästan) uttrycka sig fortfarande. Jag saknar det jämt!

Iaf grejen var att jag kände en sån samhörighet med dom. Som om ifall jag åkte till bryssel skulle jag ha ytterligare en nära vän där och det fick mig att spinna vidare på tanken. Jag kanske tar mediepilot grejen och kör på praktik i bxl i vår. Kanske.. .kanske kanske kanske..

Våra "barn" har kommit också!
De från rfsl projektet, utbytet mellan svenska och sydafrikanska flator. En svensk och en sydafrikan som är här nu. Det kommer nog gå fint :)

Ella om du kommer borde du ju faktiskt komma den 31'a juli när Mix är här? Kan ni tänka er vilken lycka?

Mix vet du om du kan sova nån annanstans? Du kan säkert sova hos henrik du med? Annars ska jag räkna lite på sängar och sovplatser igen och se om jag kommer på nåt.

kvinnokollektivet <3 louise <3 bxl

Ska bli kontor, bostad och vinkällare

För 4,5 miljoner kronor köper deltidsgotlänningen Bengt Hellström Clematishuset i Visby innerstad för att inrätta privatbostad, arkitektkontor och vinkällare.
Säljaren Gotlands museum använder pengarna för att restaurera bland annat Hoburgsgubben.

En handfull intressenter har deltagit i budgivningen av anrika Clematishuset, som inrymt bland annat en medeltidskrog, på Strandgatan i Visby. Säljaren, Gotlands museum, fastnade för idéerna som deltidsgotlänningen Bengt Hellström har.
- En idé är att inrätta en vinkällare i bottenvåningen; den lokalen passar fantastiskt. Och verksamheten kommer att vara året-runt-öppen, säger Bengt Hellström, som med familjen tänker flytta till huset permanent inom några år.

Arkitektkontor

Hellström är arkitekt och har bland annat ritat Stora Gåsemoras konferensanläggning på Fårö, och planer finns därmed också på ett arkitektkontor i Clematishuset.
Utgångspriset var satt till 4,8 miljoner och Gotlands museum hade internt sagt att fyra miljoner var minimikravet. Två budgivare återstod när Bengt Hellström lade det vinnande budet.
För pengarna tänker Gotlands museum betala av en del av sina lån, och sedan använda återstoden åt restaureringar av sina andra fastigheter.

- Konstmuseet är i akut behov av utvändig renovering, och även ventilationen behöver bytas. Dessutom ska vi restaurera Torsburgen och Hoburgsgubben som också är i vår ägo, säger Lars Sjösvärd, chef på Gotlands museum, om de mest akuta behoven.
Medeltidskrogen kommer att hållas öppen under ett par veckor i sommar, bland annat under Medeltidsveckan, och därefter stängs den för gott. Bengt Hellström får tillgång till huset den 1 oktober.

- Det där med medeltidskrog sköter också Kapitelhusgården väldigt bra, så jag tycker inte att det gör någonting om det blir något annat på Strandgatan, resonerar Lars Sjösvärd.

/Christer Nilsson

Nu är jag tillbaka och det är jag glad över. Men nu har jag inget hem. Jag vill bo någonstans, ha någonstans att gå hem till, som är mitt, med mina grejer. Jag blev nästan gråtfärdig av lycka på Mickes vind i tisdags. Alla min underbara saker och kläder i massor av lådor. Och ledsen blev jag igen när jag kände min kärlek till den här staden och att det här är mitt hem...och ändå har jag bestämt mig för att dra,igen. Det är verkligen blandade känlsor att vara tillbaka och kramas med dem man har saknat här. Jag var uppe bland barackerna igår kväll, det var inte ens konstigt att vara där. Det kändes mer som om jag aldrig lämnat stället. Så då blev jag glad att jag inte bor där längre. Men jag drömmer om en lägenhet med högt i tak, centralt, i januari.

Det kommer att gå så snabbt den här hösten. Nu börjar jag nästan längta efter att komma iväg istället för att flytta runt hit och dit i 6 veckor. Även fast jag ska ner till balkan och isolera mig från alla vilket skrämmer mig så är jag ändå väldigt pepp på att få ett boende igen och någonting att göra på vardagarna.

Nu ska jag gå och köpa torkad frukt för att få igång min mage igen. Jag tror min mage har fått nån konstig reaktion på nåt sen jag kom tillbaka. Den är inte i toppform. Kanske beror på en  sockerchock från 3 dagar med prinsesstårta eller allmän stress över att vara någon annanstans igen.

Är det inte vuxet att ha stressmage så säg? Men hur bedömer man stressfinnar?

Det är grått och lite trist, det har regnat och varit sol om vartannat. Och dessutom blåser det mycket. Lite höst väder faktiskt..

Har ni tänkt på vad vuxna vi håller på att bli? Det liksom smyger sig på en, inte för att det är något fel men det känns bara så konstigt. Att bli vuxen. Jag tycker det är ett helt förvirrande begrepp, som gör att iaf jag får en känsla av att det är så att man helt plötsligt pang bom blir vuxen. Typ som att trycka på en knapp och sen är man där. Man vaknar en dag och upptäcker att " tusan jag har nog blivit vuxen under natten!"

Men att vara vuxen är ju inte något fast begrepp, människa är ju i ständig förändring och jag tror inte att man någonsin stannar, Inte heller att "det vuxna livet" någonsin blir som man tänkte sig det som liten. Då såg man upp till de vuxna, och det kändes som om det var mil emellan och man det var spännande att man en dag själv skulle vara vuxen, men sen blir man äldre och äldre och inser att det inte riktigt är svart eller vitt. När är man vuxen egentligen? När man har minst 10 räkningar per månad? När man köpt hus? fått barn? Men det är ju bara yttre faktorer, hur känner man sig inuti? Kan det någonsin mätas?

Personligen tror jag att man aldrig någonsin blir sådär vuxen som man trodde man skulle bli.

Jag inser att jag känner mig ju fortfarande lite som 18, bara mer ansvar, en annorlunda livssituation osv.

Lite mer mogen, men fortfarande inte vuxen. Skumt.

Början av ordförandeskapet har varit lugn iaf för oss, resten av huset har haft det lite hektiskt men här märker vi inte av det värst mycket. Vilket också är skönt, jag trodde det skulle bli invasion och att det skulle bli slitigt värre, men än så länge är det lugnt. Allt det där kommer väl så småningom, troligen från September. Hoppas på det.

Inskolningen av nya tjejen funkar bra, men nu idag ringde hon sig sjuk och är hemma i morgon också? Hmm Var det något jag gjorde?!?! =)